Så mycket kraft har jag idag jämfört med mitt vanliga friska jag. Dom tio procenten ska räcka till två barn som behöver äta, aktiveras, fostras och you-name-it. Sen är det ju en himla massa annat som också måste ske som kanske inte är så jobbigt men när kraften är slut så är den verkligen slut och då är det som att vandra uppför en vägg att ens svara i telefonen. Det går inte ihop. Det är helt enkelt omöjligt att vara så kraftlös och ändå göra så mycket. Så jag faller och faller och funderar på om det är någon mening att ens ha dom där 10 procenten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar