Felaktig diagnos

Det senaste inlägget om pollen borde genast raderas eftersom sanningshalten är låg. Symptomen som beskrevs var riktiga men deras orsak saknade belägg. Efter att ha stoppat i mig kraftfulla antihistaminer utan att få den minsta lindring tvingades jag inse att det var ännu ett elakt vius som slagit till. På sätt och vis var det en glädjande insikt för med en så rejäl reaktion på pollen hade jag nog tvingats flytta till en plats med permafrost.

Så nu ligger jag här idag, som en skadskjuten hare med öron-näsa-hals-besvär, och undrar varför alla virusar måste ta vägen via mig (med 2 veckors mellanrum). Dom kan ju välja nån annan som omväxling!
En vän, vars liv är sprängfyllt av aktiviteter, sa till mig igår att hon önskade bli sjuk så att hon kunde ligga ner och ta igen sig några dar. Se där, tänkte jag, här har vi en frivillig aspirant! Kära virus, välj henne istället! Jag har vilat så det räcker för två livstider!

Pollenkoma

Ja! Nu är det äntligen dax för pollentajm! (Tänkte att det skulle kännas bättre om man har en positiv approach till livets olika små störningar...)
Allergin har verkligen slagit till med full kraft och jag har nyst lika många gånger som jag andats denna förmiddag. Härligt! Läget har förmodligen förvärrats av att jag, med min ofokuserade hjärna, inte märkte att näskortisonet var slut och då kan det ju kvitta om man snortar i sig av den. Till råga på det underbara eländet har jag fått en inflammation i ena näsborren så det värker och känns som om näsan är fyra gånger så stor och illröd.
Tog en snabb tur till Apoteket och kom hem med en stor kasse full med olika mediciner för att lindra svedan, klådan, rinnet, hostet och nysandet. Hoppas det hjälper för dyrt var det så det ekade i plånboken!

Yoga

Varje dag funderar jag på vad jag kan göra för att förbättra min hälsa och vad jag bör undvika för att inte må sämre. Dom tankarna är avgörande för hur jag kommer att må. Om jag inte tänker på vad jag gör eller hur jag gör det så rasar jag snabbt omkull eftersom min egentliga vilja är att springa 6 km, påbörja en ny och krävande utbildning, storstäda hela huset (och bilen), renovera ovanvåningen, börja sy kläder och ja...det är nog bara en liten del av vad min hjärna vill. Vad jag egentligen orkar göra ligger långt under mina ambitioner och frustrationen som uppstår när man står mellan vilja och kunna är stundtals mycket svår.

Nu har jag sen några veckor hittat ett sätt att hantera denna frustration, nämligen med hjälp av yoga. I mitt tidigare liv hade jag aldrig någonsin haft tålamod med yoga men nu tycks det vara en bra väg för denna trötta kropp. Faktum är att en stunds yoga varje kväll (med hjälp av Yoga för livet av Karin Björkegren Jones) har fått mig att må ganska bra. Jag är mindre stel i kroppen men känner mig framförallt lugnare inför den klaustrofobiska situation som jag tvingas leva i.

Blodtryck

Idag fick jag en feedback som sporrade mig att fortsätta med min nya mat! För ett par månader sedan var jag hos doktorn och då hon kollade mitt blodtryck visade det sig vara för högt. Jag hade 160/90.

Jag har tidigare läst att ME kan ge högt blodtryck eftersom man inte kan motionera så mycket som kroppen behöver. Jag funderade då på vad man kan göra för att slippa medicinera ner blodtrycket. Min första tanke var saltet som ju är en bov i dramat. Så jag minskade saltmängden rejält och så småningom började jag äta stenålderskost som sägs påverka trycket i rätt riktning.

Idag, efter 2(!) veckors kostomläggning, kom min svärfar med en blodtrycks-mätare och jag fick möjlighet att kolla trycket. Det visade på 99/71!!
Jag har helt enkelt på gränsen till lågt blodtryck!

Jag tror jag har kommit till stenåldern för att stanna!

(Maten på bilden är en typisk stenåldersmeny med fiskburgare på kolja och ugnsstekta rödbetsstavar och fänkål. Gott och nyttigt!)

Stenåldersdieten

Jag kämpar på med stenåldersdieten som innebär att jag undviker spannmål, bönor och linser, mjölk, socker och salt. Faktum är att jag känner mig bättre och blir därför sporrad att fortsätta. Men det är en ganska jobbig diet som kräver planering och en del tid i köket. Varje mål (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag) bör innehålla proteiner, lite vegetabiliskt fett och grönsaker eller frukt. Slarvar jag med mattider och innehåll så blir jag snabbt hungrig och det är ju inte så kul. Men om det innebär att jag kan få mer kraft så lägger jag gärna massor av tid på maten.

Jag har plöjt en massa böcker i ämnet och där framställs spannmål och mjölk som den stora hälsoboven för alla människor på jorden. När man undersökt naturfolk som fortfarande idag lever som jägare och samlare och alltså inte odlar sin mat eller har boskap som ger mjölk så visar det sig att dom saknar flera av dom folksjukdomar som resten av världens folk lider av. Dom har låg kroppsvikt, lågt blodtryck, drabbas inte av hjärt-kärlsjukdomar, får ytterst sällan cancer och blir inte heller dementa. Dessa argument kunde varit tillräckligt för mig men det var en text som definitivt fick mig att vilja testa dieten. I boken Stenålderskost av Loren Cordain var det en intervju med en kvinna som drabbats av Kroniskt trötthetssyndrom och som testade dieten och blev frisk.