Jag kämpar på med stenåldersdieten som innebär att jag undviker spannmål, bönor och linser, mjölk, socker och salt. Faktum är att jag känner mig bättre och blir därför sporrad att fortsätta. Men det är en ganska jobbig diet som kräver planering och en del tid i köket. Varje mål (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag) bör innehålla proteiner, lite vegetabiliskt fett och grönsaker eller frukt. Slarvar jag med mattider och innehåll så blir jag snabbt hungrig och det är ju inte så kul. Men om det innebär att jag kan få mer kraft så lägger jag gärna massor av tid på maten.
Jag har plöjt en massa böcker i ämnet och där framställs spannmål och mjölk som den stora hälsoboven för alla människor på jorden. När man undersökt naturfolk som fortfarande idag lever som jägare och samlare och alltså inte odlar sin mat eller har boskap som ger mjölk så visar det sig att dom saknar flera av dom folksjukdomar som resten av världens folk lider av. Dom har låg kroppsvikt, lågt blodtryck, drabbas inte av hjärt-kärlsjukdomar, får ytterst sällan cancer och blir inte heller dementa. Dessa argument kunde varit tillräckligt för mig men det var en text som definitivt fick mig att vilja testa dieten. I boken Stenålderskost av Loren Cordain var det en intervju med en kvinna som drabbats av Kroniskt trötthetssyndrom och som testade dieten och blev frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar