Långsam

Mina leder är lite fördröjda idag. Som om dom borde ha smorts med nån olja. Förstår inte riktigt den här långsamheten i min kropp. I tanken far jag ju fram som ett uppskrämt rådjurskid över tuvor och stenar. Jag är inte alls den här gamla, sjuka människan egentligen. Det är en ond dröm som jag snart kommer vakna upp ur!

Idag slängde jag långkalsongerna!

Och inte bara ifrån mig på en stol utan i soporna. Det var som om jag därmed kanske kunde mana fram våren. Tyvärr var inte orsaken att det blivit varmare utan helt enkelt för att dom var utslitna (och det är ju inte konstigt efter denna vinter). Men handlingen kändes hur som helst symbolisk: långkalsonger bort, vår hit!

Solfilmen

Vad hände med solfilmen? Har inte sett den på evigheter. Ser å andra sidan väldigt lite "vanlig" TV så den finns kanske kvar utan mig som tittare. Just nu känner jag en stark längtan efter att se solfilmen för jag vill så gärna veta hur mycket längre dagen har blivit. Måste in på svt.se och kolla om den finns där.

Varför skriva?

Det här bloggandet kändes plötsligt så svårt. Varför gör jag det? För vem? För mig själv så klart för det känns bra att ventilera sina tankar i skrift. Men det blev också ett ställe att ta upp det där som känns fel och motigt och då blev bloggen plötsligt inget skönt ställe att vara på när man bara kunde höra sorgesånger på denna plats. Det är förtvivlat sorgligt att vara sjuk och inte kunna det andra kan och det är svårt att ventilera den sorgen någonstans. Men jag vill ju också att skrivandet ska vara lustfyllt och spegla det vackra och fina och kärleksfulla runt omkring mig. Jag är i grunden inte en sorgsen person, det är sjukdomen som drar ner mig. Så jag tar nya tag och ger mig själv uppdraget att också skriva om glädjen.

Född i fel kultur

Idag rasar snön från taket och mitt ena barn bara kräks och kräks. Mitt andra barn kom just på att vi glömt köpa lördagsgodis och när man är åtta är det en katastrof av sällan skådat slag. Jag varken kräks eller längtar efter lördagsgodis men jag rasar och rasar som snön.
Satt uppe sent och lyssnade på Lotta Greys vinterprat i P1, därav trötthet idag. Hennes omvärdering av livet efter en cancerdiagnos är inte helt olik min egen. Hon pratade mycket om hur hon levde mer i nuet nu men också hur ensam hon kände sig i sin sorg även om hon hade människor omkring sig. Läste en artikel av henne där hon beskrev hur man i många andra kulturer sluter upp runt den sjuke och stöttar och avlastar. I vår iskalla del av världen trippar man på tå och undviker ofta att prata om någons sjukdom vilket gör den sjuke ännu mera utsatt än vad sjukdomen redan åstadkommer. Alla förväntas hålla sitt för sig själva. Det är som en dubbel bestraffning: först blir man sjuk, sedan frågar ingen hur man mår fastän dom vet att man är sjuk. Jag har upplevt samma sak på nära håll och det är precis så hemskt som det låter.

Läsning att njuta av

Jag läser om Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf och jag är helt trollbunden! Vilken sagoberättare hon är! Varje kapitel har sin knorr och vändning. Man kan riktigt höra hennes röst i brasans sken och när hon tystnar är det alltid någon som bönar och ber: berätta vidare!
Jag läste för något år sedan Selmas samlade brev till Sophie Elkan. Det var en något annan röst i den läsningen och inte alltid en angenäm sådan. Men det glömmer man snabbt när man sugs in i hennes sagor! Får lust att läsa om fler av hennes böcker. Det är en effektiv bot mot kvällens TV-sug att läsa så bra litteratur.

Mindfulness

The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, nor to worry about the future, but to live the present moment wisely and earnestly.

Buddha

Nystart varje dag

Varje dag vaknar jag och känner: Ja! Nu ska jag behandla mig väl, äta bra mat och starta om systemet så att alla buggar försvinner! Och så börjar jag dagen med en hälsofrukost med omelett utan salt stekt i rapsolja, någon grönsak (idag ruccolasallad), provivafil, blåbär, någon annan frukt, en näve nötter och en kopp svart te (kaffet är ute ur bilden nu). Sedan kan resten av dan bli lite hur som helst men det känns ändå bra att ha startat på bästa sätt med dom allra bästa intentionerna.

Just denna dag fortsatte i samma goda anda och jag fick (förutom snälla barn och bra mat) en injektion av energi av min goda väninna S. som kom på besök och lyfte mig flera pinnhål med glatt prat liggandes i varsin soffa och sen en skön vintrig promenad i skymningen. Vill alltid alltid må så här bra för då orkar jag ha besök av människor jag tycker om och det stärker mig mer än vilken superantioxidant som helst!