Varför skriva?

Det här bloggandet kändes plötsligt så svårt. Varför gör jag det? För vem? För mig själv så klart för det känns bra att ventilera sina tankar i skrift. Men det blev också ett ställe att ta upp det där som känns fel och motigt och då blev bloggen plötsligt inget skönt ställe att vara på när man bara kunde höra sorgesånger på denna plats. Det är förtvivlat sorgligt att vara sjuk och inte kunna det andra kan och det är svårt att ventilera den sorgen någonstans. Men jag vill ju också att skrivandet ska vara lustfyllt och spegla det vackra och fina och kärleksfulla runt omkring mig. Jag är i grunden inte en sorgsen person, det är sjukdomen som drar ner mig. Så jag tar nya tag och ger mig själv uppdraget att också skriva om glädjen.