Jag går ut varje dag för att få luft och ljus och för att få motion på den begränsade nivå som min kropp klarar av. Ibland blir det en skön och nästan rask promenad på 40 minuter, ibland blir det en långsam, stelbent, värkande tur på 200 meter.
Mitt mål är att oavsett dagsform så ska jag varje dag gå ut några meter. Oftast är det just promenaden som ger mig besked om hur trött eller pigg jag är.
Den svåraste promenaden är egentligen den som går helt friktionsfritt för då fylls jag av lust att gå lite till och kanske till och med hoppa och skutta och jogga litegrann. Det är just dom promenaderna som straffar sig ett eller två dygn senare och jag påminns åter om att för mycket motion för en med ME är som för många kanelbullar för en diabetiker.
Balansgången är så svår. Det är som att gå på tunn is på en vattenpöl. Det håller några steg och sedan trampar man igenom och man vet aldrig exakt när det sker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar