Att läsa om upptäckten att ett virus, nämligen gammaretroviruset kallat XMRV (xenotropt murint retrovirus), förmodligen är inblandat i insjuknandet i ME skapar både hopp och funderingar. DN skrev i höstas om upptäckten:
http://www.dn.se/insidan/insidannotiser/virus-upptackt-hos-me-sjuka-1.973887
I Aftonbladet är det mycket mera hoppfulla tongångar vilket säkert väcker en hel del falska förhoppningar:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8215549.ab
Möjligheten att man överhuvudtaget ska kunna identifiera sjukdomen är ju positiv så att den sjuke slipper kämpa i flera år för att få omvärlden att förstå att något är fel i ens kropp. Att man inte är lat, ovillig, krånglig eller ointresserad utan helt enkelt huvet-in-i-väggen-trött för att ett virus slagit ut förmågan att återhämta sig.
Ett litet flämtande hopp känner man också inför möjligheten att virusupptäckten ska leda till att sjukdomen på sikt kan botas eller effektivt hållas under kontroll med medicin.
Men att det är ett virus som spökar innebär ju också att man en gång blivit smittad och då borde ju risken finnas att man kan smitta någon annan. I flera länder har man förbjudit ME-patienter att lämna blod vilket ju är en tydlig signal om att man är rädd för att viruset ska spridas. Men med tanke på hur många som är sjuka utan att veta om det så borde det ju redan finnas en hel del "ME-blod" i omlopp.
Hur som helst...att det forskas och att man hittat något känns mycket bra här inne i min lilla återvändsgränd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar