Idag vaknade jag med alla pusselbitarna på rätt plats. Då kan jag se hela bilden av livet omkring mig och förstå att det är vackert. När jag vaknar med bitar som saknas blir bilden så suddig och grå. Och jag letar hela dagen efter det som fattas. Jag vet inte om jag ska vara tacksam för denna dagen eller om jag ska välja att förbanna dom andra dagarna. Jag tror jag väljer det första och önskar med all denna dagens kraft att dom ska bli fler.
Jag har börjat tänka på min situation i lite nya banor. Istället för att förbanna min begränsning har jag börjat leta efter hjälpmedel för att klara av det som är för tungt.
Häromdagen kom jag på att jag kunde tvätta fönster med trädgårdsslangen och biltvättborsten. Det gick snabbt och var betydligt lättare än på det vanliga sättet.
Igår kom jag på att jag kunde skaffa en liten skrinda att dra den tunga vattenkannan till trädgårdens blommor. Jag sörjer att jag inte orkar odla men med en vagn kanske jag kan ha några små odlingsprojekt.
Dagens idé var nog ändå den bästa! När familjen ville cykla en lång runda så följde jag med på moped och kunde delta utan risk att falla omkull i flera dar. Det var riktigt kul att susa fram på slingriga skogsvägar och för ett ögonblick glömde jag bort att jag är sjuk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar