Jag hade några alldeles friska och underbara dagar! Jag åkte på en liten minisemester till Småland, jag umgicks med människor och njöt av livet och tog till och med ett dopp i en sjö. Och sen drabbades jag av hybris för när jag mådde som allra bäst dök det upp 16 kubik ved som skulle kapas, klyvas och staplas. Jag glömde för ett litet ögonblick bort det där jag alltid måste komma ihåg, att jag inte är frisk, och jag gjorde det förbjudna... Jag bar, kånkade, staplade, klöv och arbetade så svetten dröp. När jag kände att jag borde sluta och lyssna på kroppen så gjorde jag inte det. Istället bara njöt jag av kraften i armarna och tänkte förblindat att ME är borta för alltid.
Det gick väl ett dygn...sen stöp jag. Jag fortsatte falla och gör det fortfarande. Nu är jag alldeles livrädd för jag kan inte se botten än.
Aldrig någonsin mer vedarbete...aldrig mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar