Ibland ställer jag mig vid sidan om och låtsas att min värld är någon annans. Då ser jag två vackra barn som leker på ängen och en mamma som sitter och njuter i en solstol med en kaffekopp. Solen skiner och det andas harmoni.
När jag sedan tar klivet in i bilden så slår det mig att dom där två finaste ungarna är en dubbel vaccination mot avgrunden. Det räcker att kasta en blick på dom för att veta att det är värt varje blytungt steg att få se dom växa och virvla runt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar